Helen älskar gamla sportbilar. När hon fick överta sin fars Austin-Healey började hon tävla. På snabba racerbanor runtom i Sverige. Men numera kör hon helst runt på landsbygden.

-Där är det vackert och lugnt och man slipper bullriga motorvägar, säger Helen Elmgren.

 

Framsätet eller snarare sittbrunnen är trång. Med nöd och näppe lyckas man krångla in benen och ta plats. När sedan Helen drar på sig skinnhuvan och startar motorn känns det snarare som man tagit plats i en gammal öppen flygmaskin från första världskriget. Men riktigt så gammal är hon inte Austin-Healey. Bara 61 år och en riktig skönhet. När hon rullar ut i trafiken och Helen ökar farten spinner hon som en katt.

-Den är spännande att köra, lite av en utmaning då man inte vet riktigt om allt ska fungera. Jag var ju tvungen att byta växellåda för några år sedan och ettan kan vara lite trög att få i.

 

Austin-Healey är en tvåsitsig sportbil med sufflett, tillverkad i England 1952-1970. Namnet fick den efter sina konstruktörer Donald Healey och Herbert Austin. Bilen blev genast populär och sörjdes av många när den slutade tillverkas 1970. Men Helens pappa blev en av de lyckliga.

-Han köpte den 1954 för 12.000 kronor och använde den som bruksbil. Jag var bara fyra år då men kommer ihåg när vi for på semester runt i Sverige och jag fick sitta på durken mellan mamma och pappa.

Snygga bilar blev därför Helens första kärlek i livet. När kompisarna köpte dockor valde hon dinky toysbilar som hon fräste runt med i sandlådan.

-Jag har faktiskt kvar några kvar av dem än i dag.

Så ofta hon kunde hängde hon runt med pappa i garaget. Men hon fick vänta tills hon fyllt 18 år innan hon fick överta den kära.

– Då hade den dock stått i undanställd ett tag varför jag fick rusta upp den. Jag slet ut inredningen och reparerade, tog bort underredmassa och målade ramen. Men rost fanns ingen och motorn var bra.

 

Till hjälp hade hon sexton grabbar som hon hyrde ett stort bilstall ihop med.  När allt var fixat blev det nyregistreringsbesiktning för att få komma ut på vägarna igen. Hos Svensk Bilprovning som nyligen fyllde 50 år.

Besiktning av bilar har pågått nästan sedan de började tillverkas. Till att börja med kontrollerad av rundresande bilinspektorer, numera får bilägarna ta sig till särskild anläggning. Kraven har inte minskat även om reglerna för veteranfordon fortfarande gäller för den tid då de tillverkades. Helens far var bland de första som fick sin bil besiktigad på nutida vis och med på färden var Helen. Av besöket minns hon att nitet var stort.

-Ja usch vad de krånglade. Nu har de mer förståelse, åtminstone för oss med äldre bilar.

Helene har bidragit en hel del till det senare. Genom sitt arbete på Motorhistoriska riksförbundet, paraplyorganisation för 175 fordonsklubbar.

-Vår största uppgift är ju att gamla bilar också ska få rulla på vägarna, de är ju kulturhistoria i dag. Och många veteranfordon finns det i Sverige, över 300.000 bilar, traktorer, mopeder, motorcyklar och lastbilar

Mängder av fordonsevenemang anordnar klubbarna varje år. Helen själv deltar gärna i Prins Bertil Memorial i slutet av maj och Motorhistoriska dagen 6 juni. En tid tävlade hon på racerbanorna med sin Austin Healey.

-På Anderstorp, Gelleråsen och Knutstorp. Men det gick inte så bra då jag tyckte att det gick för fort

Nej, då tycker Helen mycket bättre om att susa fram på kurviga småvägar ute på landsbygden.

-Där är det ju vackert att köra. Helt annat än att ligga och trängas mellan långtradare på motorvägarna.

Text och foto: Karl-Gustaf Mattsson.