Peter Eriksson köpte tillbaka sin ungdomsbil – efter 25 år. Nu behöver han aldrig leta mer efter sin bil på stormarknadens parkering, snarare tvärtom.

– Det brukar bli smärre folksamlingar kring den, säger han glatt.

 

I likhet med de flesta historier om ungdomskärlek var vägen till ett fast och långvarigt förhållande mellan Peter och Zephyren vare sig rak eller speciellt självklar.

När han var i 15-årsåldern såg han den för första gången när den stod parkerad i högt gräs utanför en bensinmack.

– Jag hade ingen aning om vad det var för bil, av formerna att döma var den sannolikt amerikansk. Men jag kom ihåg att jag gillade vad jag såg, säger han och tillägger att under de kommande åren växte sig gräset sig allt högre.

När han började på gymnasiet lyckades han övertala sin far att följa med och titta på bilen.

– Han tyckte att det var en ren skrotbil som inte bara var rostig, även motorn var utplockad och demonterad. Men ägaren ville bara ha en tusenlapp för allt, så jag slog glatt till.

 

Svetsades upp

Under de kommande månaderna gick gassvetsen varm när han började laga rosten och fick hjälp av sin far att sätta ihop motorn och få den på plats.

– Det var ganska enkla åtgärder, betydligt värre var det att få elen och bromsarna att fungera, säger Peter Eriksson som sakta men säkert fick bilen att bli körduglig.

När i stort sett allt var klart eldhärjades familjens villa och bilen som i sista stund rullades ur garaget fylldes med rökskadade och fuktiga kläder som räddats ur lågorna.

– Det här gjorde att lusten att fortsätta renoveringen helt försvann. Jag sålde bilen och skaffade mig istället en Pontiac Firebird -75:a, och det var en affär jag snart kom att ångra. I alla år gick jag och tänkte på min Zephyr. Ofta gick jag in på Blocket och sökte på Zephyr och det gav ju en del träffar, men inte förrän för tre år sedan såg jag just min bil. Ägarna begärde 6500 kronor och jag slog till på stört.

 

Levt ett hårt liv

Av allt att döma hade den levt ett hårt liv och skicket var vad man i bästa fall skulle kunna kalla för entusiastrenoverad, i stort sett allt var modifierat och ombyggt av glada hemmafixare.

– Den hade bytt ägare väldigt ofta och såg mycket värre ut än när jag köpte den första gången. Nu har jag renoverat i stort sett allt, säger Peter Eriksson som konstaterar att han har arbetat efter principen att först plocka isär allt som går att dela på och sedan byta ut det som är trasigt.

Hela bromssystemet renoverades liksom bränslepumpen, förgasaren och fördelaren. En ny bränsletank köptes in från England och sedan gav han sig i kast med förgasaren, fördelaren samt hjullagren.

Kylaren fick ett nytt cellpaket medan styrlederna, länkarmarna och krängningshämmarna byttes.

– Sen fick jag skaffa en ny rattstång eftersom man lyckats bryta av den gamla, säger han och tillägger att utbytesmotorn som kommer från en Granada har ett yttre som är återställt till original med frontkåpa och stålfläkt på vevaxeln.

 

Vissa avsteg

Ett avsteg från original är automatlådan men denna liksom växelväljaren och pedalstället är samma som i systermodellen Zodiac medan signalhornet kommer från en Zephyr 59:a.

– Men det kanske allra klurigaste var att få fason på elen, jag fick byta ut allt eftersom det som fanns var ett dåligt fungerande hemmabygge. Sen blev det en hel del rostlagning innan jag valde att lacka den i matt svart färg, som original var den mörkblå och blank. Men nu är bilen till slut i det skick som jag ville ha den i när jag var ung, säger han.

Att renovera en Ford Zephyr av fjärde generationen är en riktig utmaning eftersom modellen aldrig varit vanlig i Sverige. Peter Erikssons bil är en av 20 förproduktionsbilar som skeppades hit och det visade sig snart att den svenska marknaden inte var speciellt imponerad över vad brittiska Ford skruvat ihop.

Fram till dess att modellen lades ned 1972 såldes inte mer än lite drygt 100 bilar i Sverige, varav en del kom att rulla som polisbilar.

 

Kostade mycket

Att de svenska kunderna inte föll för bilen har sannolikt flera orsaker, men det höga priset kan ha varit en förklaring. Hos bilhandlaren kostade en ny Zephyr Mk IV drygt 20000 kronor och det var betydligt mer än vad en Amazon kostade, och då som nu drogs brittiska bilar med ett skamfilat rykte.

Det hela blev inte bättre av att den tidens motortidningar riktade skarp kritik mot att bilen först och främst var så stor och otymplig, men att den även hade tveksamma vägegenskaper som en följd av att den individuella hjulupphängningen av allt att döma inte var anpassad till bilen.

Många kallade det för en barnsjukdom som de menade att Ford borde åtgärda med högsta prioritet.

Kritik riktades även mot att instrumenten var svåra att avläsa men samtidigt var många imponerade över de effektiva skivbromsarna samt att den tre liter stora V6:an ändå var relativt bränslesnål.

 

Historia Ford Zephyr

Den första generationen av brittiska Ford Zephyr lanserades tillsammans med systermodellen Consul på bilsalongen i London 1950, och var ett stort steg framåt för Ford som tidigare ansetts som konservativt. I och med de nya modellerna fanns det nymodigheter som toppventilsmotorer, hydrauliska bromsar och självbärande karosser.

När den andra generationen kom 1956 hade karosserna växt på alla ledder samtidigt som man erbjöd större och starkare motorer.

Den tredje generationen kom 1962 men hade i stort sett samma mekanik som föregångaren, däremot var karossen något större.

I och med fjärde generationen som kom 1966 tog Ford ut svängarna ordentligt och nu handlade det om en helt nykonstruerad bil som var betydligt större än tidigare. Bilen fick individuell hjulupphängning runt om samtidigt som skivbromsar fram och bak var standard.

En udda detalj var att reservhjulet placerades framför motorn, vilket innebär att kylargrillen bara är en dekordetalj.

Luftintaget till kylaren finns istället under ett maskerat intag under själva kylargrillen. Zephyr Mk IV erbjöds med dels en V4:a på två liter, en V6:a på 2,5 liter samt som Zodiac med en V6:a på tre liter. När efterträdaren Consul/Granada lanserades 1972 fasades Zephyr ur modellprogrammet.

Fakta Ford Zephyr -66:
Motor: V6 på 2994 cc med stötstänger och toppventiler. Weberförgasare. Effekt: 136 hk vid 4 750 v/min.
Kraftöverföring: Treväxlad automatlåda (utbytes från systermodellen Zodiac). Bakhjulsdrift.
Chassi och kaross: Självbärande stålkaross med fem sittplatser.
Hjulupphängningar: Fram: Individuell fjädring, MacPherson med skruvfjäder. Bak: Delad axel med skruvfjädrar och triangelbärarmar.
Styrning: Snäckskruv och kulmutter. Vändradie 5,45 meter. Justerbar rattstång.
Elsystem: 12 volt.
Bromsar: Hydrauliska, servoassisterade och självjusterande skivbromsar runt om.
Mått & vikt: Längd: 4700 mm. Bredd: 1790 mm. Höjd: 1430 mm. Tjänstevikt: 1420 kg. Däck 13 tum x 6,70.
Prestanda (fabriksuppgift): 0-100 km/h: 14,1 sek. Toppfart: 165 km/h.

Text och foto: Peter Fredriksson