Visst är det lockande att tvätta bilen på gatan när solen värmer. Men det orsakar miljöskadliga utsläpp av metaller, oljor och kemikalier. Tvättar man bilen i biltvätt tas smutsvattnet istället om hand och renas, till exempel av Stena Recycling. En viktig del i reningen är bakterier som älskar föroreningar.

– Det bästa är att tvätta bilen i en biltvätt eller gör-det-själv-hall. De har krav på sig att rena vattnet innan det släpps ut i avloppet. Kvar blir en kraftigt förorenad blandning av slam och vatten. Bilsmuts i koncentrerad form helt enkelt. Det tar vi och andra reningsanläggningar hand om, säger Marie Karlberg på Stena Recycling som hämtar och renar slammet från många biltvättar i Göteborg.

Tillsammans tvättar vi svenskar våra bilar över 30 miljoner gånger per år. En uppskattning av vad tvättvattnet från dessa biltvättar innehåller ser ut så här (källa: Håll Sverige Rent):

  • 5,5 ton tungmetaller, som kadmium, bly, krom, nickel och zink
  • 5000 ton avfettningsmedel, bilschampo och bilvax
  • 2000 ton olja

När våren kommer sker allt fler av dessa tvättar på garageuppfarter och gator i våra bostadsområden. Och visst är det skönt att stå hemma och tvätta sin egen bil. Men det betyder att föroreningarna sprids okontrollerat. En del lagras i marken där tvätten sker. En del hamnar i dagvattenbrunnar och rinner vidare ut i mindre vattendrag, sjöar, havet och badvikar.

– Många vet nog inte om hur mycket farligheter som finns i tvättvattnet, säger Marie Karlberg. Men det är ju därför vi finns. När vi har kört igenom vattnet i våra reningsprocesser är det så rent att vi kan släppa ut det direkt i älven här nere vid kajen. Det har vi framför allt våra bakterier att tacka för.

Tvättvattnet går igenom en omfattande process med både mekanisk, kemisk och biologisk rening. Det sista är ett av de viktigaste stegen där vattnet passerar stora bassänger fulla med bakterier och andra encelliga livsformer som äter och förstör organiska föroreningar som olje- och schamporester.

När vattnet är avskilt och renat återstår ett jordartat material som får ytterligare biologisk behandling innan det kan användas till vägbyggen och liknande under kontrollerade former inne på avfallsdeponier.